Enfald om mångfald

I september går vi till val. Några av partierna har uttalade förslag som inskränker skogsägarens rådighet över sin egendom. Argumenten för detta är väldigt subjektiva. Intresseorganisationer som spelar på majoritetens okunskap om vårt långsiktiga skogsbruk tar ut svängarna och får lättledda politiker att haka på.

Enkla budskap går hem bland väljare som inte har förmågan att själva värdera informationen. Det känns väldigt frustrerande när man inser att principer överskuggar sakfrågor. Ta bara det faktum att nuvarande skogsvårdslag med jämställda produktions- och miljömål trädde i kraft 1993, alltså för 21 år sedan. Att ett 30-, 40- eller 50-årigt bestånd idag ofta är en monokultur med mycket låga naturvärden är inte så märkligt. Dessa anlades när produktion prioriterades i lagen och är således i närmast bokstavlig mening ”barn av sin tid”. Om vi i framtiden tittar på ett motsvarande bestånd, låt säga år 2040, så kommer vi att ha en hög produktion men också en helt annan miljö för mångfalden genom gammal död ved, grova gamla överståndare, orörda kantzoner och talrika inslag av lövträd. Lägg därtill den snabbt ökande arealen certifierad skogsmark, vilket huvudsakligen skett den senaste 10-årsperioden, så känns det enfaldigt att en urban opinion ska tillfredsställas på bekostnad av ökad byråkrati i skogsbruket och till ingen nytta för mångfalden.

PerArne Nordholts
VD
Såg i Syd